Rico, Oskar & skuggorna i gårdshuset, Andreas Steinhöfel
Rico är ett lågt begåvat barn. Han är inte dum, han bara tänker lite långsammare än andra. När han blir stressad eller allting runt omkring blir för komplicerat är det som om bingokulorna i huvudet börjar snurra alldeles för fort och då kan något ramla ut. Vad som ramlar ut kan man aldrig veta och det är det som är problemet.
Eftersom Rico inte kan förstå höger och vänster går han lätt vilse, så han måste hålla sig hemma och leker sällan ute på gatorna och parkerna i Berlin. Därför får han gå in i de flesta grannarnas lägenheter och utforska, annars skulle livet bli alldeles för tråkigt. En dag möter han Oskar utanför sin port, Oskar är högt begåvad. Han är lite yngre och går alltid omkring med en motorcykelhjälm på huvudet. Han är beredd för han vet att vad som helst kan hända. Det verkar som om Rico äntligen får en kompis. Men så dyker barnkidnapparen som härjar i Berlin upp, och Rico blir tvungen att utmana sig själv och göra saker som tidigare skulle varit helt otänkbara. Som att ge sig ut på Berlins gator alldeles själv för att försöka rädda någon som han hoppas är hans kompis.
De finaste med den här boken är kompislängtandet och att den är skriven i dagboksform, eftersom Rico är ett lågt begåvat barn är språket ganska roligt och man får läsa om hur han funderar på olika ord och uttryck och vad de betyder.
Sen är det alltid trevligt att läsa böcker från andra länder. Det översätts alltför lite barn-och ungdomslitteratur från andra språk än engelska.
