Skjut apelsinen, Mikael Niemi
Det är lite svårt att skriva om den här boken. Jag tyckte inte om den, samtidigt som jag kunde uppskatta att den var välskriven och ganska spännande. Jag förstår de uppskattande recensionerna. Jag vet att boken är “bra”. Men jag känner det inte.
Ung kille i en svensk gymnasieskola gör bort sig inför hela skolan när han deklarerar sin kärlek för skolans snyggaste tjej, med röda rosor och allt. Efter den här händelsen är han ett stort skämt i skolan. Men han bestämmer sig för att inte längre bry sig om vad någon tycker. Han demonstrerar detta genom att under en hel veckas tid ta på sig sin mammas fula städrock och gå till skolan varje dag i den, som om det vore det naturligaste i världen. Han får utstå ganska mycket, men han klarar det och blir starkare.
Sen finns det en annan kille i skolan som har det mycket, mycket värre. Han blir slagen både hemma och i skolan och det visar sig snart att den här killen har en plan, han ska hämnas. Självklart finns det en tjej också, en speciell tjej som huvudpersonen upptäcker och blir kär i.
Lite klass, ganska grabbigt, mycket mobbning men inget för mig. Lite sunkigt ändå hur huvudpersonen beskriver båda tjejerna i boken. Kan vara den här generationens Ondskan? Men utan våld som lösning på alla problem. Den här killen är lite smartare än Guillous protagonist. Jag skulle ändå rekommendera den här boken till tonårskillar.
Nu låter det som om jag inte gillar böcker om tonårskillar. Men det gör jag, jag älskar Zusaks böcker om bröderna Wolfe och en av de bästa böcker jag läst är den här.
